My thoughts and miseries

Sanningen är den jag alltid vill höra!
Lögnerna är dem jag ser bortom.
Hur gör jag när jag varken vet ut eller in?

Alla planer föll i kras. Jag träffade i alla fall
Malin för en fika, där jag fick höra väldigt
många saker från nyår som jag definitivt
INTE kom ihåg, skrämmande! Jag skyller
allt på "trädet" som gav mig tre snabba shots.
Därefter är minnet faktiskt väldigt svagt^^

Jag grattade också Christian, men bara genom
telefonen, vi ska ses i veckan istället.
Sen så är resten av kvällen annorlunda.
Jag lagade en god middag till mig själv och
sitter nu här och softar, tycker inte alls synd
om mig själv. Fast jag saknar mamma redan!
Hon valde definitivt fel tid att lämna mig, nu när
jag verkligen behöver henne och hennes kloka ord...

---

Jag har läsare som jag inte vet vilka dem är,
kan ni kliva fram i ljuset så jag vet eller!?
Frustrerande..