My thoughts and miseries

Jag visste det... Jag visse att det skulle bli så här till slut och det fick ju inte hända ! Men det finns ju inget bättre egentligen, den där lite kittliga pirret i magen när man får syn på personen är ju obeskrivlig.

Men men, nu kan jag ine göra annat än a sitta o lyssna på massa vackra låtar här på datan som beskriver just hur jag känner. Det är lite patetiskt faktiskt.. men bara lite :p